Let me tell you what you got there.

Ha. Så det är såhär vi ska ha det? Det finns en tandborste som är min på en hylla i en annan lägenhet. Vännen sa nyss att hon fått frågan av hennes såndär, vad hon och den andra var egentligen. Ska jag vänta på samma? Ställa den själv? Härja mer?

Jag vill härja mer. Men jo, visst dök antalet intressanta en smula, periferin borta. Den var alltså onödig. Jag tackar ja, alltid, nästan, fortfarande, men jag jagar inte nåt i onödan. Jag tänker att jag kanske är rädd, comme les films américaines, les romcoms. Klyschan att frukta seriositet. Men jag vet förstås att det enda jag fruktar är seriositet gone sour.

Nåt sånt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback