Drinks on me.

Men allvarligt talat (ärligt, säger du), jag ska ju lära mig nån gång. Så i slutet: du stjäl en cykel och jag stjäl en kyss. Flera, men det ska låta bra också.

Det drar åt olika håll så lätt, och jag är kappan efter vinden, det vet alla. Vissa mer än andra, och de pikar, och de hjälper. Ibland är det samma sak. Men jag ska lära mig nån gång, så i mitten: jag bara gör det och nån fattar, accepterar, men det är inte lätt ändå. Jag lär mig mer saker, som att inte svara varje gång. Man måste ju inte det.

Jag är helt jävla psychic, jag känner det en mil bort, men jag tror att jag lägger upp det för mig för att lära mig nån gång. Så i början, före: jag säger åt er att komma båda två och bara väntar på resultatet.

Och nu är saker uppe på ytan, och det är det positiva och om det ändå skulle skita sig har jag lärt mig nåt.



- - -

En bonus är att ett slags arbete är kommet till ett slags slut.

Och mina egna tentakler.

De jag låter ringla ut. Kanske man skulle låta dem ta en omväg nästa gång.

Haha, nästa gång. Kan inte vänta, kan bara vänta.

WDA.

Jag tror det är en vårgrej, rise up just to get cut down. Hade jag varit smart hade jag skitit i allt och gjort mer sånt jag inte trott jag kunde men uppenbarligen kan. Bara konsekvenserna sen är det som verkligen inte går att hantera, men det är ju hela poängen då, skita i dem.

Men alla är ju så jävla nära! Jag skulle skita i konsekvenser om inte konsekvenser hade tentakler och någonstans alltid hittade min ryggrad och började suga sig fast, och suga ut, och lämna mig tom. Kanske om jag var lika bra på att vara rak som jag önskade alla andra var hela tiden.

Haha, det är ju mer och mer uppenbart hur N hade rätt hela tiden om det där med jag och vara dryg.

Hur kunde jag inte märka?