Negativ helgardering.
Jag drömmer om helt andra saker. På natten alltså, dagdrömmarna har inget med det här att göra. För jag har bara nojor och mardrömmar på dagen. På natten, då, gamla spöket gör en return och en ny ska-inte-ha-nåt (men stämningen säger annorlunda). Jag vaknar ändå strax efter, bredvid en livs levande istället och är lite arg på min hjärna.
Dubbel rädsla är delad rädsla, jag tar ut nojorna mot varandra. De är nojor för nojor också, den ena att noja sig för att vara sån som inte vågar vara seriös (oh no never be wit anyone else ever again), den andra att noja sig för att vara ynklig och bara vilja ha trygghet och givet liv. Som sagt - de tar ut varandra, samtidigt som de gör ett moment 22. Men jag skiter i vilket, rullar med det, och väntar på krocken om T minus 4.
Dubbel rädsla är delad rädsla, jag tar ut nojorna mot varandra. De är nojor för nojor också, den ena att noja sig för att vara sån som inte vågar vara seriös (oh no never be wit anyone else ever again), den andra att noja sig för att vara ynklig och bara vilja ha trygghet och givet liv. Som sagt - de tar ut varandra, samtidigt som de gör ett moment 22. Men jag skiter i vilket, rullar med det, och väntar på krocken om T minus 4.
Girl I didn't know you could get down like that.
En förstagång sedan ändrade förhållanden det där andra året bakom. Jag vet inte varför jag noterar det, men ännu mindre vet jag hur jag lyckats glömma bort hur saker ligger till. Varför jag kanske undvikit vet jag dock mycket väl. Mest lättgenerad i stan gillar inte efterspelet och jag rodnar säkert där i mörkret.
Någonstans säger det ändå något. Och jag vill prata med människor, pratar med människor, säger kanske för mycket, vad vet jag. Vad det ska bli av det hela, vafan vet jag?
Någonstans säger det ändå något. Och jag vill prata med människor, pratar med människor, säger kanske för mycket, vad vet jag. Vad det ska bli av det hela, vafan vet jag?
Let me tell you what you got there.
Ha. Så det är såhär vi ska ha det? Det finns en tandborste som är min på en hylla i en annan lägenhet. Vännen sa nyss att hon fått frågan av hennes såndär, vad hon och den andra var egentligen. Ska jag vänta på samma? Ställa den själv? Härja mer?
Jag vill härja mer. Men jo, visst dök antalet intressanta en smula, periferin borta. Den var alltså onödig. Jag tackar ja, alltid, nästan, fortfarande, men jag jagar inte nåt i onödan. Jag tänker att jag kanske är rädd, comme les films américaines, les romcoms. Klyschan att frukta seriositet. Men jag vet förstås att det enda jag fruktar är seriositet gone sour.
Nåt sånt.
Jag vill härja mer. Men jo, visst dök antalet intressanta en smula, periferin borta. Den var alltså onödig. Jag tackar ja, alltid, nästan, fortfarande, men jag jagar inte nåt i onödan. Jag tänker att jag kanske är rädd, comme les films américaines, les romcoms. Klyschan att frukta seriositet. Men jag vet förstås att det enda jag fruktar är seriositet gone sour.
Nåt sånt.
Costanza, pt. II - I didn't realize coffee meant...
Alltså det får ju vara nån måtta och så. Hålla sig i skinnet/undvika problem, men jag är ju inte den som spottar i glaset. Jag hade ju redan spanat förr. Och nånting måste avleda uppmärksamhet från den där andra saken som väl inte lär hända men inte släpper mig ändå.
Så jag väljer problemvägen, glad i hågen, vi ska av på samma hållplats. Praktiskt. Så är det kallt men man är kvar ute ändå, länge som fan, sen hem. Kolla Face, meddelande. Ensam hemma, de andra borta, tycker det är lite jobbigt. Jag svarar som en idiot som inte fattar nåt. Mer antydan. Jag svarar som en idiot igen, sen kommer tänkte ringa dig och be dig komma hit men jag har ju inte ditt nummer. Hallå! Costanzaaa!
Raskt svara rätt, raskt traska dit. Vem vet, de andra kanske visst är på väg hem. Kommer dit/stannar kvar.
Och nu börjar det bubbla upp. Frågor om den där ständigt återkommande jävla idiotgrejen, den jag inte fattar hur den kan ha orsakat så mycket skit. Men det verkar lugnt för den viktigaste delen häromkring, just nu. Jag ska se efter.
Så jag väljer problemvägen, glad i hågen, vi ska av på samma hållplats. Praktiskt. Så är det kallt men man är kvar ute ändå, länge som fan, sen hem. Kolla Face, meddelande. Ensam hemma, de andra borta, tycker det är lite jobbigt. Jag svarar som en idiot som inte fattar nåt. Mer antydan. Jag svarar som en idiot igen, sen kommer tänkte ringa dig och be dig komma hit men jag har ju inte ditt nummer. Hallå! Costanzaaa!
Raskt svara rätt, raskt traska dit. Vem vet, de andra kanske visst är på väg hem. Kommer dit/stannar kvar.
Och nu börjar det bubbla upp. Frågor om den där ständigt återkommande jävla idiotgrejen, den jag inte fattar hur den kan ha orsakat så mycket skit. Men det verkar lugnt för den viktigaste delen häromkring, just nu. Jag ska se efter.