Vi måste skynda oss.

Och jag har följt dig hem. Vi har pratat om bitterhet och sett människor bada i fontänen, vi gissade att de var studenter. Du klär av dig ogenerat. Det gör mig inte särskilt säker. Men oavsett andra tankar sover vi bara. Det är gott nog egentligen. Men det gör mig inte särskilt säker.

Jag kan aldrig sova länge, jag vaknar efter några timmar. Det är ljust i rummet, och varmt, du ligger utan täcke. Jag ser åt ditt håll och tänker. Det är så mycket som stämmer. Varför ska det vara så?

Du är ju inte den du borde vara.
Och jag ville ge upp på att ha en typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback