ADT, pt. II (och vad det för med sig).
Om jag istället kunde välja den vägen som är fullt ut. Fegspelets konsekvenser är värre, värre, värre. Så nu sitter jag här igen med frågan svävandes därute och inget sätt att veta vad som hänt med den. Och det är alltså inte första gången. Det är närmast min vardag.
Så plötsligt blir det tydligt att det här blivit en följetong om projektet. Och jag har inte nämnt det uttryckligen, och kommer inte heller göra det, men som det formulerats i mitt huvud går det ju ut på något som måste innehålla att sluta med fegspelet också. Måste.
Skulle jag vara åtminstone halvvägs skulle jag lova att inte spela fegt nästa gång, men det kan jag inte.
Så plötsligt blir det tydligt att det här blivit en följetong om projektet. Och jag har inte nämnt det uttryckligen, och kommer inte heller göra det, men som det formulerats i mitt huvud går det ju ut på något som måste innehålla att sluta med fegspelet också. Måste.
Skulle jag vara åtminstone halvvägs skulle jag lova att inte spela fegt nästa gång, men det kan jag inte.
Kommentarer
Trackback