Och så släpper blicken ett tag.
Det är bättre när det är plötsligt. Och bättre bland folk. Höga ljud, hög musik, vi kan skita i det om vi vill. Jag gör så, tills vidare. Det är D som får göra det, säga det, jag får ett slags upprättelse. Det är sjukligt oväntat. Jag är mycket nöjd. Så släpper blicken ett tag och jag kan dansa vidare helt utan att spana nånstans. Det är också oväntat.
Men det är bra.
Allt är bra, ett tag, tillräckligt. Det jag gör nu är att intala mig att det är OK att inte veta. Att inte ha mål. Jag vet att jag vill ha det, men jag vet inte hur det känns utan heller. Bara nivåer, grad av styrka. Finns utan?
Men det är bra. Det är bra.
Men det är bra.
Allt är bra, ett tag, tillräckligt. Det jag gör nu är att intala mig att det är OK att inte veta. Att inte ha mål. Jag vet att jag vill ha det, men jag vet inte hur det känns utan heller. Bara nivåer, grad av styrka. Finns utan?
Men det är bra. Det är bra.
Kommentarer
Trackback