Lite som att man inte vet.
Eller precis så. Att man inte vet riktigt var det står längre, ens på hemmaplan. Man börjar rota och gräva och egentligen är alla resultat beroende av dagsform och vem man pratade med sist. Arbetet med saker rörande gamla historier gör att sånt rivs upp, tillsammans med andra faktorer som river upp. Fan.
Jag tror att det är head over heels jag vill ha. Men erfarenheten är inte så god. Jag startar hype kring varje öppning och tjatar öronen av några stackars individer och sen tänker de efter några floppar att man inte ska lyssna så mycket på vad jag säger. Peter och vargen. Green Lantern och kärleken. Haha.
Det är väl egentligen bra, att man inte låst sig och grämer, men jag vill bara skaka av mig singelblicken som vägrar lämna när man är ute. Och jag vet bara ett sätt att göra det på. Två, men det andra är bara ett skämtalternativ jag inte ens vill tala om vad det är.
Alla rena ångestmoment ur vägen, nästan, det borde vara solsken nu.