Om jag kunde skriva som jag pratar. Om du.

Så mycket med det där, men det är just nu känslan av att något vänts åt motsatt håll. Och en smiley betyder förstås ingenting, men ändå är det bara dessa jag kan hålla fast vid. Men när till och med tekniken säger ifrån måste man ju börja undra lite grann.

Mitt sätt att undra är att försöka på nytt, fast sämre formulerat, och det är alltid svårt att veta om man hittat dit man skulle, även i vanliga fall. Så vad i helvete ska man utläsa nu? Eller imorgon, när du kommer ringa, eller, om jag inte kan vänta och ringer själv, och du bara säger att du är ganska trött? Det är långt långt långt då, till alla eventuella sms dagar senare. Det spelar ingen roll att de blivit regel, ett reglerat och uppmätt avstånd är ändå minst 90 procent av detsamma i omätt tillstånd.

Är det för att min uppmärksamhet skiftat lite, bara lite? Kom hit och skruva då för fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback