Preskriberingstid: 2 minuter

Det är som vanligt silly me och vafan händer egentligen. Upptäcker precis hur lite vissa saker går att släppa, och bara kort kort kort därefter: ett vansinnigt otajmat booty call. Jag försöker rejält mycket att producera ett svar som säger nästa gång kanske, och som bara ska framgå i andra änden av luren och inte i andra änden av rummet. Jag tror jag lyckas, men helst hade jag velat vara (på plats! men det går ju inte, så istället) isolerad fem minuter och kapabel att svara högt och rakt. Är du med L eller? Nä (om det ändå vore så väl! det kunde ju lett till möte ändå, med chans till påföljande smygmöte i nån jävla dungeon).

Bränner av ett försök till högt och rakt sms-ledes istället, och, herregud hjälpe mig, ett till kvällen efter (låtarna på rad säger do it do it). Men båda utan svar. Och det är som det brukar därborta men låt mig då vara eller kör hårt för fan! Det är bara de alternativen som finns om det ska kunna fungera att vara jag just nu. Jag försöker få det lite till ett tecken på var jag står i den andra frågan, men jag vill ändå inte ha svaret som det tecknet i så fall leder till. Jag åker nästan-hem istället.

Och det är ju för helvete bra, så vad håller jag på med? Ett skvaller om en kändis ger mig en liknelse jag verkligen inte vill veta av, men nog fan kan det vara sant.