Vilja ha utopin Kristallklart Läge.
Och man tar en öl till och är som folk. En idiot, alltså. Gör sin lilla turn on the catwalk, får fram de sämsta och de bästa, det är inte något negativt egentligen. Det bara är så. Blicken ställer till det, saker som sägs och görs likaså. Människor kommer för nära, människor håller sig på avstånd, man vet inte, alls.
Tittar en sväng på telefonen, titt nummer jättemånga, och det räknas till tredje gången ett nytt inkommit från fel fel fel. För att inte tänka över: bara rulla med. På det sättet hamnar jag på samma plats vi började dagen, jag ser huset där mitt emot genom ett fönster, det är genom att rulla med jag sitter där jag sitter. Man behöver inte sluta, man kan hamna någon annanstans sen.
Och det blir en dag efter denna och den dagen innehåller illamående, stillasittande, förlorad matlust. Påminnelser om saker som kommer och saker som borde vara redan här. Det mesta jag skriver upp i kalendern nu vill jag göra, men skulle jag skriva allt skulle det inte vara så.
Jag behöver fan klippa mig, såhär kan man ju inte se ut nu.