För mycket för snabbt för samtidigt. För. Alldeles för.
Jag har inte bara dragit i den själv, snaran. Men den sitter åt och helt ärligt var det länge sen jag kände mig så jävla illamående. Och fast jag kan filtrera bort den känslan, allt det andra ligger också där och kan ta över (det finns så mycket bra), är det i just filtret problemet ligger. Externt, internt - positiva sidor lurar mig att fortsätta. Ni säger åt mig att sluta.
Det är första del. Andra del är det veka, även med positiva sidor borta eller för länge sen utspelade kommer jag inte runt mig själv och hur jag inte kan det här. Vet inte. Ni säger åt mig att sluta.
Och jag bara kan inte. Men faktum kvarstår: Jag har aldrig nånsin blivit så oerhört anklagad. Även detta genom filter, förvisso, men fortfarande så hårt. Och när jag inte delar uppfattningen låter jag dels som en sån där, och dels gör det ingen nytta alls. Jag är fast i den där rollen igen och jag hatar den men måste värna om den och allt jag säger och gör skapar ringar i vattnet. Vågor. Tsunami, vem vet?
Då har jag inte ens varit inne på Samtidigt!
Det är så jävla trångt, men jag är så jävla smickrad, och så jävla ovan, och när en, två, tre, fyra, ringer mig i ett svep (och en till tittar sådär), kan jag bara känna det starkare. Ja, all of the above. Sedan garanterat välja den sidan, vägen, metoden man borde lärt sig vad den gör för länge sen.